The taylor who beat Napoleon, part 1 / Skräddaren som besegrade Napoleon, del 1

Olofs föräldrar och far/morföräldrar

Olof Larsson (FFMFFF) föddes den 25e mars 1778 på Mellomgården i Forsby socken, strax öster om Skövde. Mellan åarna Ösan och Lillån radar Forsby gård (vid kyrkan), Mellomgården (mellangården) och lillgården upp sig än i dag, men på 1700-talet före laga skifte bör alla gårdarna ha legat tillsamman som en by vid kyrkan. Sitt förnamn fick han från sin farfar Oluf Andersson, bonde på Mellomgården. Dock träffades de aldrig, för Oluf dog redan 1767, 61 år gammal. Förmodligen var Oluf från början utsocknes då han inte finns i dopböckerna i Forsby eller övriga socknar i och kring Skövde. Kanske kom gården via Olofs farmor Maria Larsdotter och hennes far Lars Mickelsson, men då befinner vi oss före de första kyrkböckerna i Forsby och jag har ännu inte grävt i andra källor. Maria föddes dock på Mellomgården 1710. Hon dog när Olof var tre år. Det fanns ingen garanti på 1700-talet att man skulle leva till att se sina barnbarn växa upp. Olofs far, Lars Olofsson, föddes även han på Mellomgården år 1750, och jag känner till två syskon som levde till vuxen ålder: Margeta (född 1739) och Anders (född 1745). Men då Forsbys husförhörslängder inte påbörjades förrän 1770 så kan jag ha missat syskon då jag letat igenom dop/vigsel/dödböcker efter troliga familjemedlemmar. 

Fig. 1. Ur Sventorps sockens husförhörslängder (AI:2 sid 18), torpet Ledet och dess invånare 1795-1806. / From Svenstorps parish registers (AI 2, page 18), the croft Ledet and its inhabitants 1795-1806.

Lars gifte sig med Stina Månsdotter 1776 och till att börja med bodde de kvar på Mellomgården tillsammans med Lars syskon. Sonen Olof föddes 1778, och även sykonen Cajsa och Maria föddes på Mellomgården 1781 och 1784, respektive. När Olof var sju år gammal år 1785 flyttade de till ett torp vid Lilla Bråten i Svenstorps socken, en grannsocken till Forsby. Gården gled syskonen ur händerna. Jag har ännu inte klurat ut varför, om det inte var så enkelt att den måste säljas för att kunna dela på arvet. Lars hade därmed gjort den klassresa nedåt från hemmansägare till torpare som blev så vanlig när Sveriges befolkning växte under 1700- och 1800-talet. På Lilla Bråten föddes lillasyster Stina år 1787. År 1789 flyttade familjen till ett torp vid Ledet i Sventorps socken där de bodde till 1802, se Fig. 1, varpå de flyttade till ett torp på Erikstorps ägor. Föräldrarna dör sedan som fattiga torpare på Erikstorp: Stina av häftig feber 1809 endast 55 år gammal, och Lars i slag 1811, 61 år gammal.

Fig. 2. Boende vid lilla Ahlbäcken in Hagelbergs socken 1787-1812. Jan Svensson och Ingrid Adamsdotter med sonen Anders (längre ned på sidan tar Anders över torpet efter föräldrarnas död). Under familjen står "lärgossarna" Anders Carlsson och Olof Larsson, den senare inflyttad från Sventorp (utan årtal). Hans frånvaro 1798 tolkar jag som att han lämnat sin läromäster 1797/98. Ur Hagelbergs husförhörslängd AI:1 sid 38. / Inhabitants at Lilla Ahlbäcken in Hagelberg's parish from 1787 to 1812. Jan Svensson and Ingrid Adamsdotter with her son Anders (further down the page Anders takes over the croft after the parents' death). Below the family are the apprentices listed: Anders Carlsson and Olof Larsson, the later arrived from Sventorp (without year). His absence in 1798, I interpret as he left his master 1797/98. From Hagelberg's catechetical length AI: 1 page 38.

Olof lär sig skräddaryrket

I husförhörslängden för Ledet är det antecknat att Olof år 1793 utflyttade till grannsocknen Hagelberg och att han är "hos skräddaren". I avsaknad av mer specifik information och vettiga flyttböcker tvingades jag läsa igenom en hel husförhörsbok från Hagelberg, men fann slutligen Olof, se Fig. 2. I kombination tolkar jag anteckningarna i Fig. 1 och 2 som att Olof tillbringade perioden 1793 till 1797/98 som skräddarlärling hos Jan Svensson på Lilla Ahlbäcken i Hagelbergs socken (från ca 15 till 20 års ålder). Att husförhörsboken inte har någon anteckning om att Jan Svensson var skräddare verkar tyvärr inte ovanlig.

Fig. 3. Denna bild från Nordiska Museets bildarkiv ger en uppfattning om hur skräddarna arbetade på 1800-talet då allt ännu syddes för hand. Notera hur de sitter på bordet vid fönstret för att utnyttja det naturliga ljuset. Är det därför man pratar om att "sitta skräddare" när man sitter i denna ställning? / This image from the Nordic Museum's archives give an idea of ​​how the tailors laboured in the 1800s when everything was still sewn by hand. Note how they sit on the table by the window to take advantage of the natural light.

Åren som skräddare, giftermål och de första barnen

Nästa uppgift jag hittat om honom är från 1801 års mantalsskrivning där han dyker upp igen för att han betalar skatt som skräddare i Forsby socken. De följande åren står han mantalskriven som skräddare i Norra Kyrketorps socken (1802 och 1804). Han dyker också upp i vigselboken i Sventorps socken när "drängen och sockenskräddaren i Kyrketorps socken Olof Larsson och pigan Ingrid Jonsdotter i Sventorps socken och gården Lund" gifter sig den 11e november 1803, se Fig. 4. Olof verkar nu ha kämpat sig upp ur föräldrarnas armod och etablerat sig som hantverkare och förmår t.o.m. betala Ingrid 30 lod silver i morgongåva.

Fig. 4. Ur Sventorps sockens vigselbok år 1803./
From the Sventorp parish marriage record in 1803.

Till att börja med verkar Olof och Ingrid ha bott på ett torp vid Lund (se Fig. 4). Säkerligen odlade de så mycket de kunde själva för att få inkomsten från skrädderiet att räcka längre. T.o.m. städernas hantverkare hade i allmänhet omfattande odlingslotter. På torpet i Lund, Norra Kyrketorp föddes deras första barn, Magnus - min anfader, den 2e februari 1804, se Fig. 5. Av det kan man räkna ut att Ingrid redan var i grossess vid vigseln. Här hade man nu kunnat föreställa sig att de levde sina dagar, med skrädderiet och ett litet torp, och en växande barnaskara.

Fig. 5. Skövdes födelse och dopbok, 1804. Magnus Olofsson föddes den 2e februari 1804, och hans föräldrar uppgavs vara "torparfolk vid Lund". / Skövde birth and Christening record, 1804. Magnus Olofsson was born on the 2nd February 1804, and his parents were reported to be "crofters at Lund".

Kursändring - Olof tar värvning

Men Olof skulle komma att göra en plötslig kursändring i sitt liv. I septemer 1804 tog han värvning som soldat hos en rotebonde i grann-socknen Rådene, se Fig. 6. Varför? Var inkomsten för dålig från skrädderiet? Såg han framför sig hur hans unga son skulle dö av svält? Tiderna var dåliga, delvis p.g.a. Sverige stödde England och därmed drabbades av Napoleons handelsblokad. Kanske hoppades han att Sverige skulle förbli neutrala i själva kriget och att risken för att hamna i strid var liten? Om det kan vi bara spekulerar. Den muntliga traditionen sträcker sig bara till hans son Magnus, som jag skall skriva om senare. Kanske, om svälten stod för dörren med ett spädbarn i stugan, har jag hans kursändring att tacka för min existens. Ändå skulle de komma att förlora flera av sina barn. Men Magnus överlevde. Kanske var Olof tvungen att lära sig döda för min skull?

Fig. 6. Första regementsrullan i vilket Olof antecknats som ersättare för den avskedade soldaten Sven Höök fr.o.m. 24e september 1805. Därmed är han menig soldat No 75 i Lifkompaniet, Skaraborgs regemente, placerad på soldattorpet vid Hökaberg, Heden, Rådene socken, Piparegårdens rote. / First regements records in which Olof is listed to replace the dismissed soldier Sven Höök from the 24th of September 1805. Thus, he is private soldier No 75 in Lifkompaniet, Skaraborg's Regiment, positioned in the soldier's cottage at Hökaberg, Heden, Rådene parish, Piparegården's rotation.

Literatur:

Kyrkböcker från Forsby, Skövde, Sventorp, Rådene, Norra Kyrketorp och Hagelbergs socknar.

Mantalsböcker från Forsby och Norra Kyrketorps socknar.

Mönstringsböcker för Skaraborgs regimente.

English version:

Parents and grandparents of Olof

Olof Larsson (FFMFFF) was born on 25th March 1778 at Mellomgården in Forsby parish, just east of Skövde. Between the streams Ösan and Lillån the farms Forsbygården (at the church), Mellomgården ("middle farm") and Lillgården ("little farm") line up up to this day, but in the 1700s before parcelling, all the farms would have been located together as a village around the church. He was named after his grandfather Oluf Andersson, a farmer at Mellomgården. However, as Oluf died in 1767, 61 years old, they never met. Oluf were probably originally from outside the parish as he is not listed in the birth and Christening records of Forsby or other parishes in and around Skövde. The farm may have been inherrited from Olaf's grandmother Maria Larsdotter and her father Lars Mickelsson, but then we find ourselves before the first church records in Forsby and I have not yet dug through other sources. Maria was born in 1710 in Mellomgården. She died when Olof was three years old. There was no guarantee during the 1700s that one would live to see your grandchildren grow up. Olof's father, Lars Olofsson, born at Mellomgården in 1750, and I know of two siblings who survived to adulthood: Margeta (born 1739) and Anders (born 1745). However, as Forsbys parish registers did not begin until 1770, I may have missed other siblings while searching through baptism / wedding / death records for likely family members.Lars married Stina Månsdotter in 1776, and to begin with they remained living at Mellomgården together with Lars siblings. 

Their son Olof was born in 1778 at Mellongården, as well as the siblings Cajsa and Maria, born in 1781 and 1784, respectively (see Fig. 1). When Olof is seven years old in 1785 they moved to a cottage at Lilla Bråten in Svenstorps parish, a neighboring parish to Forsby. The farm is lost for the familly. I have not yet figured out why, if it was not so simple that it must be sold in order to split the inheritance. Lars had thus made the class trip down from the farmer to the crofters, which became so common when Sweden's population grew during the 1700s and 1800s. The next sibling, Stina (girl), were born at Lilla Bråten in 1787. In 1789 the family moved to a cottage at Ledet in the Svenstorps parish where they lived to 1802, see Fig. 1, after which they moved to a cottage on Erikstorps estate. The parents died as poor crofters at Erikstorp: Stina of a violent fever in 1809, only 55 years old, and Lars by a stroke in 1811, 61 years old. 

Olof as a tailor's apprentice

In the parish catechetical records it is recorded that Olof in 1893 relocated to the neighboring parish of Hagelberg and that he is "with the tailor". In the absence of more specific information and helpfull relocation records I had to read through a whole catechetical records book from Hagelberg, but I finally found Olof, see Fig. 2. In combination, I interpret the notes in Fig. 1 and 2 as Olof spent the period from 1793 to 1797/98 (aged about 15 to 20) as a tailor's apprentice of Jan Svensson at Lilla Ahlbäcken in Hagelberg's parish. It is unfortunate, but not uncommon, that the catechetical book does not have any note that Jan Svensson was a tailor, but he must have been. 

The years as taylor, marriage and the first children

The next record I found about Olof is from the 1801 census where he appears again because he payed taxes as a tailor in Forsby parish. The following years he was registered as a tailor in Norra Kyrketorps parish (1802 and 1804). He also appears in the wedding records in Svenstorps parish as "the farmhand and the parish tailor in Kyrketorps parish Olof Larsson and the maid Ingrid Jonsdottir in Svenstorps parish and the farm Lund" married the 11th November 1803, see Fig. 4. Olof now appeared to have fought his way up from his parental poverty and established himelves as artisan and were even able to pay Ingrid 30 lod silver in wedding gift. 

To begin with, it seems Olof and Ingrid lived in a cottage at Lund (see Fig. 4). Surely they planted and grew as much they could themselves to get the income from tailoring to last longer. Even urban artisans in general had extensive planting allotments. At the cottage in Lund, Northern Kyrketorp their first child, Magnus - my ancestor, were born the 2nd of February in 1804, see Fig. 5. It is obvious that Ingrid already were expecting at the wedding ceremony. It is easy to imagine that they would have lived their days in this way, with tailoring and a small cottage, and a growing familly. 

Change of course - Olof enlists as soldier

But Olof would make a sudden change of direction in his life. In September 1804, he enlisted as a soldier in the neighboring parish Rådene, see Fig. 6. Why? Where the income as tailor to poor? Did he fear his young son would die of starvation? Times were bad, partly because Sweden supported the U.K. and thereby suffered by the Napoleon trade blockade. Perhaps he hoped that Sweden would remain neutral in the war and that the risk of ending up in battle was small? We can only speculate. The oral tradition extends only to his son Magnus, which I will write about later. Maybe, if famine was imminent with an infant in the house, I have his change of course to thank for my existence. Yet they would be losing many of their children. But Magnus survived. Maybe it was, that Olof had to learn to kill for me to live?

Literature:

Parish records of Forsby, Skövde, Sventorp, Rådene, Norra Kyrketorp and Hagelberg.

Census record for Forsby and Norra Kyrketorp parishes.

Muster records for the Skaraborg regimente.

Timelines / Tidslinjer

Något jag saknar i Ancestry är vissa självklart viktiga inslag på individuella tidslinjer. Självklart borde där föras in när en person får ett barn, eller förlorar ett barn. I synnerhet för mödrarna var detta ju livsviktigt. Informationen finns ju redan där. Likaså tycker jag att det borde stå när en person blir änka/änkling. Självklart var detta ju helt avgörande, särskillt för kvinnorna. Och även här finns ju informationen oftast, men Ancestry för inte in det i tidslinjen. När det gäller änkorna för jag ofta in det själv som personlig händelse, men för alla dessa barn orkar jag inte.

Something I miss in Ancestry are certain obvious points in individual timelines. Obviously there should appear when someone have or lose a child. Especially for the mothers this were of vital importance. The information is already there. Likewise I think it should be listed when someone turn widow/widower. Obviously this were critical, especially for the women. Also here the information is usually there, but Ancestry does not enter it into the timeline. For the widows I often enter it myself as a personal event, but for all these children I don't have the patience.

Where it begun. / Där det började.

Var skall jag börja? Kanske med gammelfaster Elin som visade mig sin släktforskning när jag var ungefär 12 år gammal. Hennes släkträd och levnadsskildringar satt i pärmar. Hon arbetade med mikrofilmade kyrkböcker som hon bestälde några i taget. Hemma i sin lägenhet hade hon en egen mikrofilmsläsare, vilket var mer än de flesta släktforskare på den tiden hade. Det var ju knappast en sysselsättning som en 12-åring skulle ge sig in på, men hon visade mig hur hon jobbade och vid några tillfällen satt jag med henne och försökte tyda sedan länge död prästers märkliga handstil och gammaldags svenska. Jag tror att jag visste redan då att jag en gång, när jag blev äldre, skulle ägna mig åt det här på mina egna vilkor.

Från vänster till höger min mormor Astrid (som egentligen hete någonting helt annat, men det mysteriet skall jag skriva om en annan gång), hennes son Tore på trehjulingen, Elin och hennes systerson Hans-Bertil och hans mamma Svea. Förmodligen har min morfar Helge tagit bilden. / From left to right my grandmother Astrid (whos real name was something totally different, but I will write about that mystery another time), her son Tore on the three-wheel-bike, Elin and her niece Hans-Bertil and her mother, Elins sister Svea. The photo was probably taken by my grandfather Helge.

Jag vet nu mycket mer om Elin än vad jag visste då. Det är märkligt att vi när vi lever inte berättar det som är verkligt viktigt om oss själva för de som är yngre, och att vi yngre inte ställer rätt frågor medan vi lever. När jag växte upp var hon för mig en sagotant, för hon läste sagor på bibilioteket i Stenstorps gamla tingshus en gång i veckan. Sedan var hon en gammal släkting på något sätt släkt med min mor och min morfar. Hennes man Göran jobbade i den lilla charkuteributiken Fribergs livs på Stenstorps storgata (sedermera pizzeria mm). När jag var med min mor och handlade och vi klev in i charkuteriet för att handla, så brukade han bjuda mig på en prinskorv.

Men Elin föddes likt min morfar vid Kaxgärde kvarn, Mortorps församling, Södra Möre härad, Småland. Morfar föddes 1913 som nummer två i en syskonskara om nio barn, och Elin som nummer fem 1913. Efter att min morfar läst till mejerist i Alnarp fick han tjänst på Stenstorps mejeri 1934, och givetvis kunde ju inte en ungkarl som han klara av att sköta ett eget hushåll, så Elin skickades till Västergötland för att vara hushållerska åt storebrodern från 1936. Förutom att passa upp på honom vet vi från efterlämnade brev till storasyster Greta att hon höll koll på storebror Helge och raporterade eventuella kvinliga bekanta... Så småningom träffade morfar min mormor och gifte sig (1941), och Elin träffade Göran och bildade egen familj, men blev kvar i Stenstorp. Således fick denna Småländska släkt en gren i Västergötland.

Elin och Göran var politiskt intresserade och socialister och under kriget demonstrerade de mot svenska Nazisterna när dessa marcherade i Skövde och Falköping och ropade sina "Sieg Heil" (även Stenstorp hade en egen nazist som vädrade leksaks-uniformen på balkongen). Under uppväxtåren var Elin en kär faster till min mamma i Stenstorp. Jag vet inte när Elin började arbeta på biblioteket, men när jag var liten på 70-talet var hon en del av biblioteket som då låg storslaget i gamla tingshuset i Stenstorp (Gudems häradsrätt), där numera Gustaf Dalénmuseet ligger. Där läste hon sagor för barnen någon gång i veckan, och jag ansåg nog att hon var min sagotant mer än någon av de andra barnens. Säkerligen har hon en del i min egen läslust. Olyckligtvis dog Göran i hjärtinfarkt 1983, så Elin fick leva sina sista 10 år ensam.

Så 35 år senare när jag själv äntligen börjar släktforska så kan jag inte låta bli att känna att jag visste de där gångerna jag satt intill Elin att jag skulle ta vid en dag. Jag minns särskilt hur vi följde några soldater nere i Småland och deras liv och krigsupplevelser. Jag tror att det är de knektar jag hittat i Älghult. Elins egna pärmar har nog gått förlorade, då för mycket tid förflöt innan någon tog vid. Men så mycket har förändrats. Elin bläddrade sig mödosamt fram genom mikrofilmen, och så fort där var någon som flyttade till en annan socken var hon tvungen att på nytt beställa en annan filmrulle från arkivet i Vadstena och skicka tillbaks den förra filmen. Jag bara klickar mig fram genom digitaliserade arkiv och får upp avfotograferingar av kyrkböcker, jordeböcker mm, och kan ofta söka efter namn, orter, årtal i databaser innan jag ger mig in i böckerna. Behöver jag en annan kyrkbok, är den bara några klick bort med musen. Samtidigt kommuniserar jag över internet med släktingar i USA och Canada. Jag tror nog att jag vid det här laget har täckt upp allt som Elin mödosamt forskade fram, på bara 3-4 år. Det hade varit kul att visa henne vad jag nu kan göra på datorn, och släkträden som fäller upp sig på skärmen när jag zoomar in på nya grenar. Men nyfikenheten är densamma. Glädjen i att lyckas tyda vad en darrhänt gammal präst präntat ner för några hundra år sedan, år densamma. Intresset att sätta in forskningen i den egna släkten i ett större sammanhang av historia, och i dåtidens levnadsvilkor är densamma. Tack, Elin!

Så nu har jag och min fru släktforskat på våra anor i några år och jag har stött på så många historier, så många levnadsöden, dramatiska, tragiska, lyckliga, ödesdigra händelser att jag känner att jag vill skriva om dessa glömda människor. Därför denna blogg.

Ursprungligen tingshus byggt 1884, kommunhus från 1954, bibliotek från ca 1970, museum någon gång kring sekelskiftet. Högt i tak med stora ljusa fönster och långa rader med bokhyllor var det min barndoms litterära tempel. Nu är de vakra fönstern täckta av svarta skärmar av någon anledning. / Originaly courthouse built 1884, county house from 1954, library from about 1970, museum since about 2000.

Where should I start? Perhaps with my great-aunt Elin who showed me her genealogical research when I was maybe 12 years old. She kept her trees and notes on paper in binders. She worked with the microfilmed parish registers which she ordered a few at a time. At home in her apartment, she had a microfilm reader, which was more than most genealogists had at that time. It was hardly a job a 12-year-old would embark on, but she showed me how she worked, and on some occasions I sat with her and tried to decipher the strange handwriting in old-fashioned Swedish by since long dead priests. I think I knew even then that once, when I was older, I would devote myself to this on my own terms.

 I now know much more about Elin than I knew then. It is strange that when we live we don't tell the youngsters what is truly important about ourselves, and the youngsters do not ask the right questions while we are alive. When I was growing up, she was for me a storyteller, for she read fairy tales at the library in Stentorp in the old courthouse once a week. She was an old relative in some diffuse way related to my mother and my grandfather. Her husband Göran worked in the small butcher shop Fribergs livs on Stentorp major street (much later pizzeria etc.). When I was with my mother shopping and we stepped into the butcher shop, he used to sneak me a small sausage (prinskorv). 

But Elin was born, like my grandfather, at Kaxgärde mill, Mortorps assembly, Södra Möre district, Småland. Grandpa was born in 1913 as number two in a family of nine children, and Elin as number five in 1913. After my grandfather studied to be a dairyman in Alnarp he got a position on the Stentorp dairy in 1934, and, of course, a bachelor could not keep his own household, so Elin were sent to Västergötland to be housekeeper for her big brother from 1936. In addition to wait on him, we know from surviving letters to their elder sister Greta that Elin kept an eye on their big brother Helge and raporterade any feminine acquaintances ... Eventually, grandpa met my grandma and married (1941), and Elin met Göran and formed her own family, but remained in Stenstorp. Hence this familly from Småland got a branch in Västergötland. 

Elin and Göran were politically engaged and both were socialists, and during the war they demonstrated against the Swedish Nazis when these marched in Skövde and Falköping (nearby bigger towns) and shouted their "Sieg Heil" (also Stenstorp had its own Nazi who scented his toy uniform on the balcony). During my mothers child hood, Elin were a dear aunt to my mother in Stenstorp. I do not know when Elin began working at the library, but when I was a kid in the 70's, she was a part of the library, which back then was located in the grand old courthouse in Stenstorp (Gudems District Court), which now house the Gustaf Dalén museum. There she read stories to the children once a week, and I probably thought she was my storyteller more than any of the other children. Surely e has a part in creating my own love of reading. Unfortunately Göran died in a heart attack in 1983, so Elin got to live her last 10 years alone. 

So 35 years later when I finally started my own family research, I can not help feeling that I knew those times I was sitting next to Elin that I would take over one day. I remember especially how we followed some soldiers down in Småland and their lifes and war-experience. I believe that it is the soldiers I found in Älghult. Elin's own binders have probably been lost, since too much time passed before anyone took over. But so much has changed. Elin rolled laboriously through micro-film, and as soon as there was someone who moved to another parish, she had to re-order another roll of film from Vadstena and send back the previous film. I just click my way through the digitized archives and get up photgraphed copies of church records, land records, etc., and can often search for names, places, dates in databases, before I go into the books. Do I need another church book, it is just a few clicks away with the mouse. At the same time I communicate over the internet with relatives in the United States and Canada. I think by now I have recovered all that Elin painstakingly researched, in just 3-4 years. It would have been fun to show her what I can now do on the computer with familly trees that folds up on the screen when I zoom in on new branches. But the curiosity is the same. The joy of successfully interpet what an old priest with a trembling hand wrote a few hundred years ago, is the same. The interest to put the research of our own family in a broader context of history, and contemporary living conditions is the same. Thanks, Elin! 

So now me and my wife have researched on our ancestors for about three years and I have come across so many stories, so many destinies, dramatic, tragic, happy, fateful events that I feel I want to write about these forgotten people. Therefore this blogg.