Where it begun. / Där det började.

Var skall jag börja? Kanske med gammelfaster Elin som visade mig sin släktforskning när jag var ungefär 12 år gammal. Hennes släkträd och levnadsskildringar satt i pärmar. Hon arbetade med mikrofilmade kyrkböcker som hon bestälde några i taget. Hemma i sin lägenhet hade hon en egen mikrofilmsläsare, vilket var mer än de flesta släktforskare på den tiden hade. Det var ju knappast en sysselsättning som en 12-åring skulle ge sig in på, men hon visade mig hur hon jobbade och vid några tillfällen satt jag med henne och försökte tyda sedan länge död prästers märkliga handstil och gammaldags svenska. Jag tror att jag visste redan då att jag en gång, när jag blev äldre, skulle ägna mig åt det här på mina egna vilkor.

Från vänster till höger min mormor Astrid (som egentligen hete någonting helt annat, men det mysteriet skall jag skriva om en annan gång), hennes son Tore på trehjulingen, Elin och hennes systerson Hans-Bertil och hans mamma Svea. Förmodligen har min morfar Helge tagit bilden. / From left to right my grandmother Astrid (whos real name was something totally different, but I will write about that mystery another time), her son Tore on the three-wheel-bike, Elin and her niece Hans-Bertil and her mother, Elins sister Svea. The photo was probably taken by my grandfather Helge.

Jag vet nu mycket mer om Elin än vad jag visste då. Det är märkligt att vi när vi lever inte berättar det som är verkligt viktigt om oss själva för de som är yngre, och att vi yngre inte ställer rätt frågor medan vi lever. När jag växte upp var hon för mig en sagotant, för hon läste sagor på bibilioteket i Stenstorps gamla tingshus en gång i veckan. Sedan var hon en gammal släkting på något sätt släkt med min mor och min morfar. Hennes man Göran jobbade i den lilla charkuteributiken Fribergs livs på Stenstorps storgata (sedermera pizzeria mm). När jag var med min mor och handlade och vi klev in i charkuteriet för att handla, så brukade han bjuda mig på en prinskorv.

Men Elin föddes likt min morfar vid Kaxgärde kvarn, Mortorps församling, Södra Möre härad, Småland. Morfar föddes 1913 som nummer två i en syskonskara om nio barn, och Elin som nummer fem 1913. Efter att min morfar läst till mejerist i Alnarp fick han tjänst på Stenstorps mejeri 1934, och givetvis kunde ju inte en ungkarl som han klara av att sköta ett eget hushåll, så Elin skickades till Västergötland för att vara hushållerska åt storebrodern från 1936. Förutom att passa upp på honom vet vi från efterlämnade brev till storasyster Greta att hon höll koll på storebror Helge och raporterade eventuella kvinliga bekanta... Så småningom träffade morfar min mormor och gifte sig (1941), och Elin träffade Göran och bildade egen familj, men blev kvar i Stenstorp. Således fick denna Småländska släkt en gren i Västergötland.

Elin och Göran var politiskt intresserade och socialister och under kriget demonstrerade de mot svenska Nazisterna när dessa marcherade i Skövde och Falköping och ropade sina "Sieg Heil" (även Stenstorp hade en egen nazist som vädrade leksaks-uniformen på balkongen). Under uppväxtåren var Elin en kär faster till min mamma i Stenstorp. Jag vet inte när Elin började arbeta på biblioteket, men när jag var liten på 70-talet var hon en del av biblioteket som då låg storslaget i gamla tingshuset i Stenstorp (Gudems häradsrätt), där numera Gustaf Dalénmuseet ligger. Där läste hon sagor för barnen någon gång i veckan, och jag ansåg nog att hon var min sagotant mer än någon av de andra barnens. Säkerligen har hon en del i min egen läslust. Olyckligtvis dog Göran i hjärtinfarkt 1983, så Elin fick leva sina sista 10 år ensam.

Så 35 år senare när jag själv äntligen börjar släktforska så kan jag inte låta bli att känna att jag visste de där gångerna jag satt intill Elin att jag skulle ta vid en dag. Jag minns särskilt hur vi följde några soldater nere i Småland och deras liv och krigsupplevelser. Jag tror att det är de knektar jag hittat i Älghult. Elins egna pärmar har nog gått förlorade, då för mycket tid förflöt innan någon tog vid. Men så mycket har förändrats. Elin bläddrade sig mödosamt fram genom mikrofilmen, och så fort där var någon som flyttade till en annan socken var hon tvungen att på nytt beställa en annan filmrulle från arkivet i Vadstena och skicka tillbaks den förra filmen. Jag bara klickar mig fram genom digitaliserade arkiv och får upp avfotograferingar av kyrkböcker, jordeböcker mm, och kan ofta söka efter namn, orter, årtal i databaser innan jag ger mig in i böckerna. Behöver jag en annan kyrkbok, är den bara några klick bort med musen. Samtidigt kommuniserar jag över internet med släktingar i USA och Canada. Jag tror nog att jag vid det här laget har täckt upp allt som Elin mödosamt forskade fram, på bara 3-4 år. Det hade varit kul att visa henne vad jag nu kan göra på datorn, och släkträden som fäller upp sig på skärmen när jag zoomar in på nya grenar. Men nyfikenheten är densamma. Glädjen i att lyckas tyda vad en darrhänt gammal präst präntat ner för några hundra år sedan, år densamma. Intresset att sätta in forskningen i den egna släkten i ett större sammanhang av historia, och i dåtidens levnadsvilkor är densamma. Tack, Elin!

Så nu har jag och min fru släktforskat på våra anor i några år och jag har stött på så många historier, så många levnadsöden, dramatiska, tragiska, lyckliga, ödesdigra händelser att jag känner att jag vill skriva om dessa glömda människor. Därför denna blogg.

Ursprungligen tingshus byggt 1884, kommunhus från 1954, bibliotek från ca 1970, museum någon gång kring sekelskiftet. Högt i tak med stora ljusa fönster och långa rader med bokhyllor var det min barndoms litterära tempel. Nu är de vakra fönstern täckta av svarta skärmar av någon anledning. / Originaly courthouse built 1884, county house from 1954, library from about 1970, museum since about 2000.

Where should I start? Perhaps with my great-aunt Elin who showed me her genealogical research when I was maybe 12 years old. She kept her trees and notes on paper in binders. She worked with the microfilmed parish registers which she ordered a few at a time. At home in her apartment, she had a microfilm reader, which was more than most genealogists had at that time. It was hardly a job a 12-year-old would embark on, but she showed me how she worked, and on some occasions I sat with her and tried to decipher the strange handwriting in old-fashioned Swedish by since long dead priests. I think I knew even then that once, when I was older, I would devote myself to this on my own terms.

 I now know much more about Elin than I knew then. It is strange that when we live we don't tell the youngsters what is truly important about ourselves, and the youngsters do not ask the right questions while we are alive. When I was growing up, she was for me a storyteller, for she read fairy tales at the library in Stentorp in the old courthouse once a week. She was an old relative in some diffuse way related to my mother and my grandfather. Her husband Göran worked in the small butcher shop Fribergs livs on Stentorp major street (much later pizzeria etc.). When I was with my mother shopping and we stepped into the butcher shop, he used to sneak me a small sausage (prinskorv). 

But Elin was born, like my grandfather, at Kaxgärde mill, Mortorps assembly, Södra Möre district, Småland. Grandpa was born in 1913 as number two in a family of nine children, and Elin as number five in 1913. After my grandfather studied to be a dairyman in Alnarp he got a position on the Stentorp dairy in 1934, and, of course, a bachelor could not keep his own household, so Elin were sent to Västergötland to be housekeeper for her big brother from 1936. In addition to wait on him, we know from surviving letters to their elder sister Greta that Elin kept an eye on their big brother Helge and raporterade any feminine acquaintances ... Eventually, grandpa met my grandma and married (1941), and Elin met Göran and formed her own family, but remained in Stenstorp. Hence this familly from Småland got a branch in Västergötland. 

Elin and Göran were politically engaged and both were socialists, and during the war they demonstrated against the Swedish Nazis when these marched in Skövde and Falköping (nearby bigger towns) and shouted their "Sieg Heil" (also Stenstorp had its own Nazi who scented his toy uniform on the balcony). During my mothers child hood, Elin were a dear aunt to my mother in Stenstorp. I do not know when Elin began working at the library, but when I was a kid in the 70's, she was a part of the library, which back then was located in the grand old courthouse in Stenstorp (Gudems District Court), which now house the Gustaf Dalén museum. There she read stories to the children once a week, and I probably thought she was my storyteller more than any of the other children. Surely e has a part in creating my own love of reading. Unfortunately Göran died in a heart attack in 1983, so Elin got to live her last 10 years alone. 

So 35 years later when I finally started my own family research, I can not help feeling that I knew those times I was sitting next to Elin that I would take over one day. I remember especially how we followed some soldiers down in Småland and their lifes and war-experience. I believe that it is the soldiers I found in Älghult. Elin's own binders have probably been lost, since too much time passed before anyone took over. But so much has changed. Elin rolled laboriously through micro-film, and as soon as there was someone who moved to another parish, she had to re-order another roll of film from Vadstena and send back the previous film. I just click my way through the digitized archives and get up photgraphed copies of church records, land records, etc., and can often search for names, places, dates in databases, before I go into the books. Do I need another church book, it is just a few clicks away with the mouse. At the same time I communicate over the internet with relatives in the United States and Canada. I think by now I have recovered all that Elin painstakingly researched, in just 3-4 years. It would have been fun to show her what I can now do on the computer with familly trees that folds up on the screen when I zoom in on new branches. But the curiosity is the same. The joy of successfully interpet what an old priest with a trembling hand wrote a few hundred years ago, is the same. The interest to put the research of our own family in a broader context of history, and contemporary living conditions is the same. Thanks, Elin! 

So now me and my wife have researched on our ancestors for about three years and I have come across so many stories, so many destinies, dramatic, tragic, happy, fateful events that I feel I want to write about these forgotten people. Therefore this blogg.